fredag 9 juli 2010

Fler poliser på gatorna = Shifting the burden

Hej,

Kollade igår på debatt från Almedalen med Janne Josefsson. Det var framför allt ett ämne som fick mig att börja fundera.

Janne Josefsson inledde med att prata om dödsskjutningar i Södertälje och Göteborg, och upplopp i Rinkeby och Rosengård. Ansvarig minister Beatrice Ask fick ordet och började direkt prata om vad regeringen gjort i form av fler poliser på gatorna, nya lokala poliskontor och ökad närvaro av polisen i skolor. Publiken gick ganska hårt åt henne och framför allt Alexander Bard sa hur "trött han var på borgerliga politiker som plockade billiga populistiska poäng genom att hela tiden prata om fler poliser" när de här problemen diskutterades. Han såg hellre att man jobbade med långsiktiga lösningar som att sänka arbetslösheten och öppna fritidsgårdar i de här områdena. Ask svarade att hon höll med om det men att det fanns ett akut problem som behövde lösas nu, därav förslaget med poliserna. De långsiktiga lösningarna fick man ta tag i parallellt (= senare antar jag).


Till en början tänkte jag att visst borde man jobba mer med de långsiktiga lösningarna men akuta problem måste ju såklart lösas...men så slog det mig. Hela strukturen i problematiken passar in på mönstret shifting the burden beskrivet i Peter Senge management-klassiker Den femte disciplinen (http://en.wikipedia.org/wiki/The_Fifth_Discipline).




Mönstret beskriver hur en kortsiktig "lösning" används för att rätta till ett problem, och som det ser ut med omedelbara positiva resultat. När den här lösningen används mer och mer, kommer mer fundamentala långsiktiga åtgärder användas mindre och mindre. Efter en tid kommer det till slut att bli i princip omöjliga att genomföra vilket leder till ännu större beroende av den sympotmatiska lösningen.


Applicerat på problemet med upplopp och kriminalitet i förorten skulle mönstret se ut så här.

Problemen i förorten leder till den akuta lösningen med fler poliser vilket får en ganska snabb effekt. Eftersom man sedan hör mindre om problemen i förorten glömmer allmänheten och politiker bort problemen tillfälligt men dom fortsätter att gro under ytan pga att rotorsakerna fortfarande finns där. Till slut exploderar det igen och man ger mer av samma medicin. Till slut går det åt så mycket resurser till polisens brottsbekämpning (de akuta problemen) att det helt enkelt inte räcker till de långsiktiga lösningarna. Dessutom eftersom det är en lång tidsfördröjning mellan insats och effekten av insatsen (exempelvis fritidsgårdar där totala effekten kanske kommer efter 10 år) så ligger det nära till hands att säga att vi har satsat på fritidsgårdar i flera år nu men det hjälper ändå inte, vad vi behöver är fler poliser.

Det är alltså inte bara korkat att genomföra den kortsiktiga lösningen utan direkt farligt för samhället...hmm, det känns som det behövs mycket nytänkande inom det här området.

Inga kommentarer: