måndag 20 september 2010

Privata effektiviseringar 1

Hej,
Någon gång under sommaren så började jag fundera på hur hösten skulle se. Många saker skulle hända, jag skulle börja på nytt jobb, börja på nytt konsultuppdrag, Saras nya dagisrutiner, universitetskurs och nedkomsten av Saras lillasyster i slutet på oktober. Många nya saker som skulle ta tid i anspråk och vissa saker så viktiga att de helt enkelt inte kan försummas. Jag kände att jag behövde göra något drastiskt för att hantera allt!

Vad jag gjorde var att börja analysera min livssituation och fundera över hur jag kan effektivisera sättet som jag och min familj lever på. Vad är då syftet med att göra privata effektiviseringar, jo jag vill minimera tiden jag lägger på tråkiga saker för att kunna maximera tiden för roliga saker (minimera smärta och maximera njutning). Många tråkiga saker är dock av måste-göra-karaktär kan därför inte elimineras helt.

Jag tänkte därför publicera en hel serie med små åtgärder för att effektivisera sin vardag och jag inbjuder också er läsare till att komma med ytterligare förslag på åtgärder och erfarenheter av vad ni gjort för att underlätta vardagen. Att komma med förslag är lätt, det svåra är att genomföra dom och det jag publicerar är bara sånt jag faktiskt lyckats genomföra. Mycket återstår som ni säkert kommer märka.

Först några principer. Privata effektiviseringar bygger på följande 3 principer och jag tror alla måste vara på plats för att man ska lyckas genomföra ett sånt här program

  • struktur
  • rutiner
  • vanor

Struktur handlar om att allt har sin egna speciella plats exempelvis så fort det dimper ner ett brev i brevlådan så ska jag vet vad jag gör med det, returpappersinsamlingen eller in i en pärm under rätt flik. Inga undantag får finnas. Det finns massor av lösa saker i hemmet utan något hem. Man identifierar lättast dessa genom att titta på allmänna ytor som inte är tänkt att användas som lagringsytor. Hemma hos oss är det exempelvis våran köksö och köksbordet som lätt fylls på med saker som inte har någonstans och bo.

Rutiner handlar om att skapa en process för hur saker och ting kommer tillbaka till sin rätta plats. Utan en rutin som säger att jag alltid ska lägga tillbaka en sak på sin plats efter användning eller att tvätta en gång i veckan så spelar det ingen roll att man har en struktur. Rutiner behövs särskilt mycket för saker som inte automatiskt sker på event.


Vanor handlar om att exekvera rutinerna utan att ens tänka på att man gör det. Man måste helt enkelt programmera om sig så att man ser vinserna med sina rutiner och hur dessa kommer att frigöra mig om jag följer dom. Här är jag inspirerad av Tony Robbins, expert på personlig förändring.


Ok, det var den abstrakta generella delen. Nu följer ett antal konkreta exempel på vad jag faktiskt gjort. Det finns mycket kvar att göra för att nå fulländning men jag har tillämpat en av Kotters principer från boken Leading Change om att det också är viktigt att få kortsiktiga vinster för att upprätthålla motivationen. Ordningen på listan har ingen betydelse utan kommer sig bara av den ordningen jag kom på att skriva ner dom.

Tvättstugan Tidigare tvättade vi antingen när vi började sakna kläder i garderoben eller när tvättkorgen svämmade över. Det här fick 2 oönskade effekter, dels hade man i princip konstant dåligt samvete över att tvättkorgen kändes konstant full, dels var det extremt mycket jobb när man väl tvättade och vi hann i princip aldrig ens torka all tvätt innan tvättiden gick ut.
Åtgärd: Vi bokar tvättstugan måndag 19-22 varje vecka och tvättar det som finns i tvättkorgen då. Måndagar är alltså tvättdag och vi bokar inte upp något då. Bara att göra och inte fundera->dåligt samvete borta. (Kommentar: Det här gick bra några veckor men min fru har lagt in veto mot att tvätta och storhandla på samma dag så vi får se hur det blir. Återkommer)

Ta med nycklarna till vinden/soprummet Nycklarna har sedan länga haft en dedikerad plats i ett nyckelskåp i hallen och rutinen att hägna upp nycklarna när vi kommer hem har suttit i åratal. Så långt allt bra. När jag ska gå ut någonstans brukar jag alltid komma ihåg att ta med mig nycklarna eftersom jag alltid låser då. Däremot vet jag inte hur många gånger jag glömt nycklarna när jag ska göra någon liten sak som att gå till vinden/tvättstugan/soprummet. Och jag upptäcker inte förrens jag ska öppna soprummet att jag glömt nycklarna och så måste jag gå upp...jobbigt
Åtgärd: Jag låser alltid dörren efter mig om jag lämnar lägenheten, oavsett vad jag ska göra. På så vis upptäcker jag tidigt om jag glömt nycklarna och kan gå in och hämta dom direkt. Spar tid och minskar irritation.

Portkoder Hur många gånger har jag inte stått utanför en kompis port och försökt trycka koden som jag fått 100 gånger förut. Slutar med att jag måste ringa vilket inte är ett jätteproblem men ändå helt onödigt och lite irriterande. Kostar ju ändå lite.
Åtgärd: Så fort jag får en kod så lägger jag in den i mobilen, även om jag inte tror att jag kommer använda den igen inom kort. Man har nytta av dessa oftare än man tror och man kommer aldrig ihåg koden, inte jag i alla fall. Dessutom väldigt enkelt på dagens telefoner (särskilt IPhone som är den bästa!)

Jag kommer fortsätta den här serien och inom kort publicera artiklar med följande effektiviseringsåtgärder, så glöm inte kolla in sidan inom kort igen!

  • Hantering av telefonnummer
  • Lista med maträtter och storhandling
  • Ställa undan skorna
  • Håll köksön och köksbordet rent
  • Ta en sak när du ser den
  • Gå ut med soporna direkt
  • Returförpackningar
  • Hantering av mobiltelefon
  • Fjärrkontrollerna på väggern
  • Skapa checklistor
  • Använd att göra listor

Hörs snart!

fredag 27 augusti 2010

Håll dig sysselsatt

Hej,
Nu är det säkert så att många av mina trogna läsare undrar varför det dröjt så länge tills det här inlägget så här kommer bortförklaringen.

Under semestern läste jag en mycket bra bok som hette Sluta oroa dig och börja leva, skriven av Dale Carnegie. Det är en mycket inspirerande bok med många anekdoter som handlar om hur olika människor hanterat och kommit över sin oro och stress över olika saker i livet. Utöver de praktiska exemplen så skriver han också konkreta förslag på vad man kan göra för att minska sin oro. Ett sådant förslag var att jobba och hålla sig sysselsatt så att man inte ska ha för mycket tid till att grubbla.

En dag när jag kände mig lite orolig så tänkte jag att jag skulle göra som han sa. Sagt och gjort jag upprättade en to-do-list som jag fyllde på med saker så fort jag kom på nåt nytt. När jag avslutat en sak strök jag över den med en överstryktpenna och påbörjade nästa. Jag försökte fokusera på praktiska saker där jag engagerade hela kroppen och inte bara lätta saker som man kan göra framför datorn.

Så vad hände då? Jo oron försvan! Jag slutade grubbla på växthuseffekten, inflationen och ormbunkar med den negativa effekten att allt underlag för Daniels analyser också tillfälligt försvann. Jag har hållt mig så sysselsatt att engagemanget i de praktiska uppgifterna helta slagit ut analysförmågan. Tack Dale Carnegie!

Vad har jag då gjort rent konkret? Här följer en lista på saker man kan göra för att dämpa sin oro.
  • Flytta på internetburkar från sovrum till vardagsrum. 32km sladd, switchar, routrar och nätverkshårdiskar är än riktig utmaning att hantera.
  • Inventera sängkläder
  • Slänga gamla plastburkar och matlådor.
  • Olja toalettstolen, hatthyllan och skohyllan
  • Laga låset till föreningens soprum. Slutade med att jag monterade isär låshuset utan att kunna få ihop det igen...pinsamt
  • Montera isär datorn för att ta bort damm. När jag sedan monterade ihop den igen blev det en skruv över så jag var tvungen att öppna den igen.
  • Källsortera. Det här var inte jättebra eftersom det faktiskt fick mig att börja tänka på växthuseffekten igen.

En kompis till mig kommenterade att jag varit ledig för länge och borde börja jobba och det kanske också är ett bra förslag.

tisdag 17 augusti 2010

Hur inflationen förändrar språket

Hej,
Som mina 3 trogna läsare säkert märkt så är jag ganska intresserad av nationalekonomi på mitt eget amatörmässiga sätt. Av alla makroekonomiska fenomen så är nog inflation en av mina absoluta favoriter. Inte favorit i bemärkelsen att det är någonting bra utan mer för att det är ett intressant fenomen. Särskilt eftersom det nästan beskrivs som ett levande väsen i media, något man måste tygla, annars vet man inte vad som händer. Ja det är nästan lite magiskt.

Min första personliga erfarenhet av inflation var på 80-talet när jag var i 8-12 årsåldern. En av höjdpunkterna på den tiden var när GB kom med sin nya glasskarta där man kunde se alla nya spännande glassar som man förhoppningsvis skulle få äta under sommaren. En sak som konfunderade mig redan då var observationen att varje år så hade glassarna ökat i pris med ungefär 50 öre. Det slog aldrig fel, alltid 50 öre, förutom på piggelin som bara ökade med 50 öre vartannat år eftersom den var så billig. De större glassarna ökade nog med upp mot en krona men jag hade ingen koll på dom eftersom jag aldrig fick köpa den största glassen. Som barn gillade jag inte den utvecklingen!

En annan sak som jag observerat kanske över de senaste 10 åren är hur ordet miljonär börjar tappa i betydelse. När jag var liten så var miljonär en som var snuskigt rik, men idag är ju var o varannan person miljonär. Det räcker med att äga ett rum o kök på 25m2 på Söder. Ett annat exempel är låten som spelas på radio just nu där dom sjunger "I want to be a billionaire, so freakin bad". Hade låten skrivits på 60-talet hade han nog nöjt sig med att sjunga "millionaire".
Hade låten skrivits om 30 år hade han kanske sjungit "trillionaire". Om man inte väljer att stryka nollor på sedlarna som man gjorde i Turkiet för några år sen, då kanske det räcker med "million" igen.

Vet ni vad det roligaste är? Jo att under tiden som jag skrev det här så spelades låten jag refererar till i mina hörlurar. Läskigt! Nästan lite magiskt, precis som inflationen.

tisdag 10 augusti 2010

Vad man än gör så blir det fel!

Hej,
Jag har givetvis fortsatt o grubbla på Meadows formel och funderat på hur jag som privatperson och vanlig Svensson ska bete mig för att göra så rätt som möjligt. Jag vill ju göra rätt så vad kan jag göra? Ok nu kanske det är några som läser det här och som undrar vad jag pratar om och det handlar alltså om klimatkrisen och CO2-utsläpp (skrev nyligen en lista på vad jag vill göra/förändra i livet och lösa klimatfrågan kom upp som en punkt mellan punkterna bygga en jordkällare och sluta peta mig i näsan). I alla fall utgår jag från Meadows formel för att analysera klimatproblemet.




Om jag då benar upp dessa 4 faktorer, vad kan jag som Svensson då göra?

Number of people
Jag börjar med den faktor som är enklast på det personliga planet, men kanske svårast på det globala, nämligen population. Jag låter helt enkelt bli att skaffa fler än 2 barn. Om varje familj skaffar 2 barn i snitt så kommer inte jordens befolkning att öka utan kanske tom minska något vilket i det här sammanhanget tom är ännu bättre. Ha den var lätt!

Energy required per capital unit
-Varför hoppade du över en faktor? Lugn bara jag återkommer, spar bara det bästa till sist. Det här är den punkten jag tror jag jobbar med mest. Byta glödlampor mot lågenergilampor, åka tåg i stället för bil och använda fjärvärme i stället för direktverkande el. Det handlar alltså om hur effektivt jag använder den energi jag förbrukar. Här kan jag använda ny häftig teknik, det här är ju kul!

Fraction of energy from fossile fuels
Här kan jag som privatperson också göra ganska mycket. Jag kan köpa el från ett elbolag som garanterar förnyelsebara energikällor, sluta flyga och köra elbil (med grön el så klart). Jag kan kompensera utsläpp genom att köpa träd eller andra fiffiga saker. Massa kul ny teknik!

Units of capital per person
- Bra där kom den, du sabbade ju symmetrin. Varför? Jo som sagt jag vill spara det bästa till sist eftersom jag tror den här faktorn är den mest komplicerade att hantera på det personliga planet eftersom alla människor i hela världen (utom möjligtvis nordkoreaner) är så sammankomplade via den här faktorn.

Jag tänker så här. Jag lever ett vanligt svensonliv och har ett jobb jag trivs med som jag dessutom tjänar hyffsat med pengar på. Kan jag då minska den här faktorn? Jag vet! Jag konsumerar mindre som miljöaktivisterna vill att man ska göra. Bra! Färre prylar förbrukar mindre naturrresurser och jag får dessutom pengar över. Just det jag får pengar över, vad gör jag med dom? Jo jag sätter in dom på banken (o i bästa fall får jag ränta på dom).

Men vad gör banken med pengarna, jo för varje 100-lapp jag sparar lånar dom ut upp till 1000kr (nya färska pengar uppstår) som kan investeras i tex kolkraftverk eller helt enkelt konsumeras av någon annan (något förenklat men principiellt riktigt). Attans också, det betyder ju att ju mer jag sparar på min konsumption ju mer kan någon annan konsumera. Det är det som är det fina med vårt system av banker och centralbanker och kallas fractional reserve banking . Perfekt för att just frigöra resurser, inte spara som jag vill göra.

- Attans också, finns det inget sätt att göra rätt? Jag antar att om man kunde köpa något som inte förbrukade några resurser alls och på så vis ackumulera kapital så borde det gå. Kan dock inte komma på vad en sådan produkt skulle kunna vara. Alternativt flyttar man ut till landet, odlar sina egna grönsaker och har solpaneler på taket men det innebär ju en ganska stor omställning från svensonlivet och det var ju inte riktigt utgångspunkten i analysen.

Ok dags för sammanfattning som alltså blev att hur man än vänder på sig så har man alltid rumpan bak. Skämt osidå så tror jag att det krävs en kraftig reform av det ekonomiska systemet, och där framför allt bankerna, för att lösa det här. Annars är det slut på Svenson som vi känner honom och han får helt enkelt haka på gröna vågen, flytta ut på landet och anlägga ett potatisland.

Det var väl en oväntad slutsats, att Swedbank är en lika stor bov som Vattenfall! Kanske tom större...

Fördjupning

För den som är intresserad av att förstå Fractional Reserve Banking så kan jag rekommendera följande väldigt intressant teknade film som förklarar konceptet på ett pedagogiskt sätt.

Money as debt

En utmärkt fördjupning på kopplingen mellan banksystemet, peak oil och miljöförstöring finns här. 3 timmar lång men klart lärorik. Fick dock sömnproblem efter den.

The Crash Course

torsdag 5 augusti 2010

Dra barnvagn?

Hej,
Jag har ju varit pappaledig nu ett halvår o gått o dragit barnvagn i Sundbyberg. (en o annan latte har det också blivit). Förresten, varför heter det dra barnvagn? Man drar ju inte barnvagnen, man skjuter den ju framför sig! Jag skulle också kunna gå med på att man puttar eller trycker barnvagnen men inte att man drar den!? Enda gången jag drar den är när jag ska öppna en dörr som man måste trycka in, som tex den i snabbköpet här bredvid men det är ju bara en bråkdel av tiden.

Ibland är språket konstigt. Nån som har en bra förklaring till varför man säger så här?

tisdag 3 augusti 2010

Ormbunkar och mänskliga civilisationer

Hej,

Bakom vårat hus, vi bor i ett lägenhetshus, har vi en liten skogsdunge stor som en halv fotbollsplan ungefär. Den är ganska kraftigt kuperad med små bergsknallar och tall, björk, ek, lönn och massa buskar. Man kan säga att det är en typisk svensk blandskog egentligen. Härom dagen var jag ute med Sara (min dotter) och lekte i skogen, och medans hon plockade kottar satt jag och funderade över sammansättningen av växter på marken, den var helt enkelt ganska tråkig jämfört med om man är i en riktig skog som är full med snår, gräss och framför allt ormbunkar. Jag älskar ormbunkar, tycker dom är otroligt vackra men dom ger också en mytisk känsla i skogen. Jag tänkte att jag måste inplantera ormbunkar! Jag åkte direkt till närmsta skog (kan inte säga vart pga olagligheten i det hela) och snodde några genom att gräva upp dom med rötter och allt, sedan åkte jag hem och grävde ner dom i slänten bakom huset.



För att maximera chansen för dom att överleva gick jag sedan hem och googlade om ormbunkar för att lära mig hur de fortplantar sig och i vilka miljöer de trivs i. Jag blev otroligt fascinerad av det jag hittade. Jag kände ju redan tidigare till hur blommor fortplantar sig med nektar, pollen och bin, och jag känner även till lite om hur människor fortplantar sig, men ormbunkar var nåt helt nytt. Jag tänker inte gå in i detalj på hur det går till, det kan ni leta upp själva men som teaser kan ni titta på bilden nedan.







Framför allt två saker är av intresse här för min fortsatta analys. Den vanliga ormbunken, den vi ser växa i skogen är könlös men förökar sig genom att skjuta upp skott från en rot som letar sig fram genom jorden. På så vis kan en och samma individ leta sig fram till nya bättre platser och genom sin storlek bli mindre sårbar. I ett annat stadium i livscykeln skapas en helt annan typ av planta från sporer, den har könsorgan och kan ge ifrån sig ägg och spermier. Genom korsbefruktning av individer på detta sätt uppstår nya kombinationer som är bättre anpassade till förändringar i miljön vilket är framgångsfaktorn för tvåkönade djur och växter.

Jag blev helt fascinerad av det här och på kvällen när jag skulle sova började min förvrängda analyshjärna att grubbla i stället för att slappna av, och följande fråga poppade upp i min skalle. Om våra mänskliga samhällen är att betrakta som organismer (civilisation, land eller stad), vilken typ av organism är dessa samhällen då? Enkönade eller tvåkönade?



Oj vilken fråga? Varför ens fundera på det? Jo för att det går att ställa frågan. Som Descartes säger, jag tänker alltså är jag.



Hur som helst, är våra samhällen enkönade eller tvåkönade? Min spontana första reaktion var att de flesta är enkönade. Precis som ormbunkens enkönade fas växer de flesta länder till i storlek, sprider sina tentakler längre och längre tills dess att individen blir för gammal och inte orkar växa längre. Interna mentala modeller gör att landet/civilisationen inte klarar en anpassning till en förändrad omvärld och landet/civilisationen kollapsar och dör. De jag tänker på är exempelvis romarriket, sovjetunionen och kejsarens Kina före revolutionen. Just bristen på utbyte av idéer och även implementation av nya idéer tyder på att dom är könlösa.




Men kan det här verkligen stämma, det måste väl finnas motexempel?



Visst gör det det. Ingen regel utan undantag. Exempelvis USA i sin barndom borde vara ett utmärkt exempel på dubbel (multipel)-könad befruktning. Ett i princip tomt land som befolkas av människor som brutit med gamla världens mentala modeller och en total korsbefruktning av idéer. USA idag har däremot övergått i ett könlöst tillstånd där rötterna försöker fortsätta att växa men man klarar inte riktigt av en anpassning mot en förändrad omvärld. Kina verkar ha gått i motsatt riktning under se senaste hundra åren, från det kejserliga till dagens hyperkapitalism.


Hmm, känns som att den här analogin kanske blev lite långsökt men det vet man ju inte förrens man skrivit att det inte skulle leda nånvart. När jag låg och tänkte i går kändes allt så klart!

Återkommer!

söndag 25 juli 2010

Kommer blå ögon att finnas i framtiden?

Hej!


För några dagar sedan satt jag och min fru och pratade med en vän till oss. Hon hade med sig sin söta lilla dotter på 6 månader och vi satt runt ett bord i skuggan pga värmeböljan. Vår väns dotter har ljusa klarblå ögon vilket är intressant eftersom mamman är iranier och pappan är svensk. Vi pratade givetvis om det här fenomenet, att hon har så blå ögon, och vi började diskuttera gen-modellen för ögonfärg som man får lära sig i högstadiet. Enligt den modellen skulle det i princip vara omöjligt för den här lilla tjejen att vara blåögd.


Den här diskussionen fick mig såklart att börja fundera... faktum är att en gammal frågeställning dök upp som jag grubblade på redan i högstadiet när vi gick igenom modellen för hur man ärver ögonfärg av sina föräldrar. Ni kanske känner igen den här bilden från biologiboken


I modellen är ju brun ögonfärg dominant och det är mer sannolikt att ett barn där mamma är brunögd och pappa blåögd kommer att få bruna ögon. Innebär det att blå ögon kommer att försvinna i längden? Eller kommer kanske rent av bruna ögon att försvinna? Givetvis kunde jag inte låta den frågan gå obesvarad så jag började kladda ner lite sannolikhetsekvationer baserat på genmodellen och simulerade två scenarier. Innan resultatet vill jag bara säga något om antagandena i modellen

  • Ögonfärg överförs enligt modellen från högstadiet (vi vet att den inte stämmer så jättebra, tex finns ju inte grön färg med)

  • Populationen i modellen är konstant så varje par av föräldrar får endast 2 barn

  • Populationen blandas i varje generation så att vem som helst kan skaffa barn med vem som helst inkl syskon

  • Simuleringarna visar på det mest sannolika scenariet och således inte det enda möjliga

  • Finns säkert fler men kommer inte på nåt nu

- Ok cut to the chase, jag är inte intresserad av teori, vad är resultatet?


Som sagt jag gjorde 2 simuleringar med olika utgångspunkt. I det första scenariot utgår jag från en population på 100 personer (kan lika gärna vara 100 miljoner personer) där 99 personer är blåögda och endast en person är brunögd.



Kurva 4 (som är samma som kurva 1) visar hur antalet blåögda minskar för varje generation för att tillslut plana ut mot 25 blåögda personer efter ungefär 20 generationer. Samtidigt ökar mängden brunögda personer i motsvarande omfattning och planar till slut ut på 75 personer. Om vi vänder på förhållandet och börjar med 2 blåögda personer och 98 brunögda får vi scenariot nedan


De blåögda växer då till från 2 till 25 på ungefär 20 generationer samtidigt som de bruna minskar i antal och planar ut på 75 personer. Det leder till den intressanta slutsatsen att hur vi än börjar så kommer blandningen av brun- och blåögda människor i en population uppnå ett jämviktsförhållande på på 75% bruna mot 25% blå efter ca 20 generatione (=500 år). Ingen av dom kommer alltså att dö ut och brun är således bara dominant i bemärkelsen att färgen står för en större andel när man nått jämvikt.


- Men du vände ju inte riktigt på förhållandena, vad händer om man börjar med 1 blåögd och 99 brunögda?


Jag körde givetvis det här scenariet också och i det fallet växer inte de blåögda till. Gener för blåögdhet kommet alltid att finnas men utan ytterligare antaganden i modellen som tex att blåögda dras till blåögda så kommer blått att försvinna i det fallet. Det är ju lite kul att det här scenariot inte funkar eftersom forskare är relativt överens om att alla blåögda härstammar från en och samma stamfader (1 person) som levde vid svarta havet för ca 10000 år sedan. Han måste ha fått till det på nåt annat sätt...


Det slog mig att efter jag gjort de här simuleringarna så visar resultatet att fördelningen mellan ögonfärgerna är precis samma som i matrisen ovan alltså 75/25. För en som är mer kunnig i sannolikhetsteori kanske det var uppenbart att det långsiktiga resulatatet skulle bli så här men jag kunde inte visa det på något annat sätt än genom de här simuleringarna. Tips på andra metoder är välkomna.

Fördjupning


Jag ville inte tappa för många läsare genom att börja med en massa teori så jag lägger det här som ett appendix i stället så att man kan tolka övriga kurvor som jag inte sagt något om.


Varje människa har enligt den här modellen två gener som styr vilken ögonfärg hon har. Varje gen kan antingen vara av typen (B=anlag för brun) eller (b=anlag för blå). Det här ger att varje människa kan ha tre olika genuppsättningar

  1. BB => Bruna ögon, anlag för bruna

  2. Bb => Bruna ögon, anlag för blå

  3. bb 0> Blå ögon, anlag för blå
I figurerna ovan kan ni helt enkelt se fördelningen mellan dessa tre typer av personer och där BB+Bb utgör personer med bruna ögon.

Algoritmen som utförs i varje tidssteg (generation) ser ut så här.
  1. Givet en viss initial fördelning på BB, Bb och bb, beräkna hur många par av varje typ som är mest sannolik (det finns 6 olika typer av par)
  2. För varje par, beräkna sannolikheten för 2 st barns ögonfärg.
  3. Upprepa

De som vill gå in riktigt på djupet och granska vad jag gjort kan kan läsa om hela modellen här, trevlig läsning :-) !


torsdag 15 juli 2010

CO2 utsläpp - fortsättning

Hej,
Fortsatte att fundera på den statistik jag visade i mitt tidigare inlägg eftersom det var något som kändes konstigt. Det slog mig då att en av mina slutsatser var felaktig, nämligen den att minskningen av CO2-utsläppen skulle bero på den sänkta energiintensiteten. Så kan det inte vara eftersom den totala energiförbrukningen ökat under perioden samtidigt som andelen från fossila bränslen är konstant. Bara vid ett oförändrat energiuttag skulle utsläppen kunna minska.

Jag bestämde mig för att hitta orsakerna till den här minskningen av CO2-utsläpp, som jag inte kunde förklara med de faktorer jag tittat på hittils. Hittade till slut en analys gjord av Naturvårdsverket (http://www.miljomal.se/) som jag tänkte bena upp här. Börjar dock med att visa en ny sammanställning av statistiken där jag gjort några ändringar från den förra grafen.
  1. CO2-utsläppen har ersatts av totala utsläppen av klimatpåverkande gaser uttryckta som CO2-ekvivalenter. Man kan se att beloppen på kurvan ökat något men att trenderna är desamma

  2. Jag har lagt till total energiförbrukningsindex med förbrukningen för 1990 som norm.


Så vad beror då minskningen på? Jag sammanfattar deras analys i följande 4 punkter:

  • Ökad användning av fjärrvärme, värmepumpar, biobränslen

  • Minskat antal djur inom jordbruket

  • Uppsamling av gas i gamla deponier samt förbud mot nya

  • Minskade utsläpp pga lågkonjunkturen 2008 inom industri och transport

Första punkten är en klockren åtgärd där vi minkar andelen av vår energi som kommer från fossila bränslen samt ökar energieffektiviteten. Det är alltså en verklig förändring.


Andra punkten om minskat antal djur var jag lite skeptisk till. Varför har vi djur egentligen? Jo för att äta kött eller för att dricka mjölk (ost o andra mejeriprodukter inräknat). Så om det här är en verklig åtgärd borde vi väl ha minskat vår köttkonsumption eller? Jag gick in på http://www.scb.se/ och kollade upp fakta. Där kunde man se att köttförsäljningen ökat kraftigt mellan år 2000 och 2008 samt att försäljningen av mjölk, ost och ägg också ökat under samma period. Jag kan bara tolka det här som att vi flyttat utsläppen från Sverige till Brazilien och Irland, alltså ingen verklig åtgärd utan snarare en brist i mätmetoden. Dessutom har jag lite svårt att se hur djurhållning kan ge ett nettobidrag av klimatpåverkande utsläpp. Djur som äter naturligt foder och sedan fiser borde väl vara en del av ett naturligt kretslopp eller? Om det är energikrävande verksamhet borde det hamna under energiintensitet eller förbrukning av fossila bränslen. Eller om det är mängden boskap det handlar om är det väl egentligen mängden människor som är problemet.


Tredje punkten handlar om gamla soptippar och är en gammal miljöskuld. Det är en verklig åtgärd men den är tillfällig och begränsad i sin omfattning och som jag ser det kan det inte leda till några större minskningar i framtiden. Dessutom, deponier eller antalet djur i jordbruket har inget med energiproduktionen att göra vilket borde förklara varför vi kan se en minskning av CO2 i grafen ovan trots att energikonsumptionen ökar (vid konstant andel fossila bränslen).


Den fjärde och sista punkten beror på finanskrisen. Det skulle alltså ge stöd för Meadows formel att tillgängligt kapital är en avgörande faktor. Man ser det också i grafen ovan. BNP ökar inte mellan 2007 och 2008, därav minskade utsläpp under samma period.


Till det här bör också tilläggas att utsläpp från internationell flyg- och sjötrafik inte finns med i den svenska statistiken utan redovisas separat och vi vet ju alla hur mycket svenskar älskar weekendresor till europeiska storstäder och att vara i Thailand över julen.


Ok vad är slutsatsen då? Jo att i princip ingenting har hänt hittils av verkligt stor betydelse. Inte ens vi svenskar som vill vara bra på miljöområdet, och som tror att vi är bra på miljöområdet, inte ens vi gör några större insatser (jag trodde verkligen vi hade gjort en insats). Vi ökar vår energiförbrukning samtidigt som andelen fossila bränslen är konstant och dessutom lägger vi en del av utsläppen i andra länder (brazilianskt kött, kinesisk elektronik och Thailandsresor). Jag tror att det behövs helt nya sätt för att mäta och följa upp det här för att få till en verklig systemomställning. Får fundera vidare på det...

tisdag 13 juli 2010

Sveriges CO2-utsläpp jämfört med CO2-formeln

Hej,
Funderade vidare på formeln för koldisoxidutsläpp som jag skrev om sist och tänkte att det kunde var kul o se hur det går för Sverige enligt den här formeln. Så jag sammanställde lite statistik från OECD och energimyndigheten och plottade upp i figuren som ni kan se nedan.


Innan jag går in på att dra några slutsatser över de här graferna är det på sin plats att förklara lite vad vi ser och vilka problem som kan finnas i den här statistiken.

  1. Jag är inte helt säker på att jag använder rätt mått. Framför allt är jag osäker på om BNP är rätt mått för kapital enligt formeln.
  2. Varje graf ovan är viktad för att de ska hamna tillräckligt nära varandra för att kunna jämföra trender. Viktningen står inom parentes.

Det känns dock som att enheterna för de fyra faktorerna går ihop eftersom det i princip blir så här:

[Capita] x [GDP / Capita] x [Energy /GDP] x [%] = [Energy]

Slutenheten är energi från fossila bränslen som sedan kan multipliceras med en konstant för att man ska få ut mängden koldioxidutsläpp.

Ok, nog med tråkig metodbeskrivning och till roligare analyser av vad vi ser. Jag tänkte dela upp analysen i två delar. Först tittar vi på kurvorna för sig själva och ser vad vi kan dra för slutsatser av det, sedan tittar vi på hur väl de stämmer med våran formel för utsläpp.

Om vi tittar på kurvorna så är det framför allt 3 av dom som jag tycker är intressanta och som åtminstånde för mig utgör ny information, andel fossilt bränsle, CO2-utsläpp och energiintensitet (Energy supply/GDP). Trots att vi får höra att alternativa energikällor är på tillväxt i sverige så visar alltså den här statistiken att andelen av energin som kommer från fossila bränslen har i princip varit konstant över den här tidsperioden. och även om de två sista punkterna pekar nedåt är det för tidigt för att tala om en trend. Orsaken till detta är att den totala energikonsumptionen ökat vilket upptätthåller status quo mellan de olika energislagen. När det gäller CO2-utsläppen ser det trots detta ut som att man kan tala om en trend eftersom de minskat 5 år på raken vilket skulle kunna bero på att energiintensiteten minskat med ungefär lika många procent över samma tidsperiod. Energiintensiteten har dock en mätpunkt till som indikerar på att minskningen avstannar så vi får vänta till nästa uppdatering på CO2-statistiken för att se om utsläppen kommer att följa efter.

Om vi jämför statistiken med CO2-formeln då, vad får vi då? Jag gjorde så att jag summerade den procentuella skillnaden på varje faktor (det kan du själv göra i grafen ovan) och kom då fram till att CO2-utsläppen under tidsperioden ovan borde öka med ungefär 22%. Största anledningen till det är BNP per Capita som ökat med ungefär 32% under perioden. Så var ligger då felet? Jag kan tänka mig åtminstånde två felkällor

  1. Formeln stämmer inte. Någon parameter med stort inflytande finns inte med
  2. BNP är inte rätt storhet att stoppa in i formeln, även om det har rätt enhet. Ett bättre mått kanske är köpkraft eller liknande.

Jag får forska vidare och se om jag kan hitta rätt mått. Kanske lika bra att maila till Dennis Meadows personligen och fråga. Eller så kanske du som läser det här kan hjälpa mig!?

Ps: Om någon har tips på hur man får excelgrafer snyggare när man lägger dom här så tar jag tacksamt emot. Ds.

söndag 11 juli 2010

Meadows formel för CO2-utsläpp

Hej,

För en tid sedan tittade jag på så många föreläsningar av Dennis Meadows som jag kunde hitta på nätet. Dennis Meadows är forskare och författare till flera böcker som handlar om hållbar utveckling. Hans föreläsningar är väldigt underhållande och han lägger fram sina argument på ett mycket intressant, enkelt och övertygande sätt.


Framför allt den här formeln fastnade i mitt huvud eftersom den på ett enkelt sätt förklarar problemen som vi kan se med att minska utsläppen av koldioxid till atmosfären.





Formeln är så briljant och logisk tycker jag att jag bestämde mig för att sprida den till så många som möjligt (hittils 5 personer tror jag...). Hur som helst jag antar att en förklaring är på sin plats. Formeln beskriver att koldioxidutsläppen till atmosfären är en produkt av 4 faktorer
  1. Antal personer

  2. Mängd kapital per person, ett surrogat för levnadsstandard

  3. Mängd energi som krävs för att skapa och förbruka kapitalet

  4. Andel av energin som kommer från fossila bränslen
När man ser den är den väldigt enkel och logisk i sin uppbyggnad, men innan jag såg den så var de två första faktorerna inte lika uppenbara för mig som de två sista. Så vad får då den här nya kunskapen för konsekvenser? Jo man kan börjar analysera tex vad polikerna diskutterar för åtgärder i klimatfrågan, både i sverige och i världen, jämföra med formeln och sedan dra sin egna slutsatser om man tror att en ny policy kommer att funka, eller om man gör tillräckligt totalt sett.



Såvitt jag kan se så jobbar man i princip uteslutande med faktor 3 och 4, både i sverige och globalt. Faktor 3 brukar kallas energiintensitet, alltså hur effektivt man använder sin energi och där kommer det in saker som lågenergilampor, värmepumpar och snålare bilar. Faktor 4 handlar om att minska beroendet av fossila bränslen och där kommer det in saker som etanolbilar, vindkraft och handel met utsläppsrätter. Men var är åtgärderna för faktor 1 och 2?



Om vi inte hanterar faktor 1 och 2 riskerar vi att alla åtgärder som görs map energieffektivitet och omställning till förnyelsebara energislag bara balanserar ut befolkningsökning och ekonomisk tillväxt vilket då inte leder till minskade utsläpp. Jag tror att problemet här är att faktor 3 och 4 är relativt enkla att prata om och kan hanteras med teknik. Att begränsa befolkningsökning eller ekonomisk tillväxt är betydligt svårare eftersom att säga att man måste begränsa ekonomisk tillväxt är som att svära i kyrkan. Dessutom hävdar många att vi behöver ekonomisk tillväxt för att klara klimatproblemen, ett argument som alltså går tvärt emot formeln ovan.



Och när det gäller befolkningsökningen så har man att kämpa mot tunga krafter som tex katolska kyrkan som kraftigt motsätter sig modern familjeplanering. (Vem kunde ana att utdelning av kondomer skulle vara ett av de effektivaste vapnen mot klimatförändringarna). Det enda landet som verkligen har en policy för att begränsa befolkningsökningen är ju Kina med principen om 1 barn per familj. Om man jämför med Indien som ökat sin befolkning med 300 miljoner de senaste 30 åren så kan man ju tycka att det inte skulle vara mer än rätt att kineserna får tillgodogöra sig de utsläpp de sparat in genom att inte öka sin befolkning med 300 miljoner, i förhandlingar om utsläppskvoter.



...kände att det blev lite invecklat och ostrukturerat där så jag tror jag slutar nu med uppmaningen att när ni läser om åtgärder för att minska utsläppen, jämför då med formeln ovan och dra era egna slutsatser om det kommer att funka.

fredag 9 juli 2010

Fler poliser på gatorna = Shifting the burden

Hej,

Kollade igår på debatt från Almedalen med Janne Josefsson. Det var framför allt ett ämne som fick mig att börja fundera.

Janne Josefsson inledde med att prata om dödsskjutningar i Södertälje och Göteborg, och upplopp i Rinkeby och Rosengård. Ansvarig minister Beatrice Ask fick ordet och började direkt prata om vad regeringen gjort i form av fler poliser på gatorna, nya lokala poliskontor och ökad närvaro av polisen i skolor. Publiken gick ganska hårt åt henne och framför allt Alexander Bard sa hur "trött han var på borgerliga politiker som plockade billiga populistiska poäng genom att hela tiden prata om fler poliser" när de här problemen diskutterades. Han såg hellre att man jobbade med långsiktiga lösningar som att sänka arbetslösheten och öppna fritidsgårdar i de här områdena. Ask svarade att hon höll med om det men att det fanns ett akut problem som behövde lösas nu, därav förslaget med poliserna. De långsiktiga lösningarna fick man ta tag i parallellt (= senare antar jag).


Till en början tänkte jag att visst borde man jobba mer med de långsiktiga lösningarna men akuta problem måste ju såklart lösas...men så slog det mig. Hela strukturen i problematiken passar in på mönstret shifting the burden beskrivet i Peter Senge management-klassiker Den femte disciplinen (http://en.wikipedia.org/wiki/The_Fifth_Discipline).




Mönstret beskriver hur en kortsiktig "lösning" används för att rätta till ett problem, och som det ser ut med omedelbara positiva resultat. När den här lösningen används mer och mer, kommer mer fundamentala långsiktiga åtgärder användas mindre och mindre. Efter en tid kommer det till slut att bli i princip omöjliga att genomföra vilket leder till ännu större beroende av den sympotmatiska lösningen.


Applicerat på problemet med upplopp och kriminalitet i förorten skulle mönstret se ut så här.

Problemen i förorten leder till den akuta lösningen med fler poliser vilket får en ganska snabb effekt. Eftersom man sedan hör mindre om problemen i förorten glömmer allmänheten och politiker bort problemen tillfälligt men dom fortsätter att gro under ytan pga att rotorsakerna fortfarande finns där. Till slut exploderar det igen och man ger mer av samma medicin. Till slut går det åt så mycket resurser till polisens brottsbekämpning (de akuta problemen) att det helt enkelt inte räcker till de långsiktiga lösningarna. Dessutom eftersom det är en lång tidsfördröjning mellan insats och effekten av insatsen (exempelvis fritidsgårdar där totala effekten kanske kommer efter 10 år) så ligger det nära till hands att säga att vi har satsat på fritidsgårdar i flera år nu men det hjälper ändå inte, vad vi behöver är fler poliser.

Det är alltså inte bara korkat att genomföra den kortsiktiga lösningen utan direkt farligt för samhället...hmm, det känns som det behövs mycket nytänkande inom det här området.

onsdag 7 juli 2010

Framtidens tvättstuga

Hej,
I går var jag i tvättstugan och som vanligt började jag fundera...

Jag och Nina har köpt en lägenhet i en nyproduktion i centrala Sundbyberg. Precis som alla nybyggda lägenhetshus så har huset ingen gemensam tvättstuga utan varje lägenhet har tvättmaskin och torktumlare i badrummet. Jag fattar inte varför!? På vilket sätt är det bättre? Man får sämre utrustning i form av tvättmaskin och torkmöjligheter och det enda eventuellt obekväma/jobbiga moment som försvinner är att bära tvätten fram och tillbaka till tvättstugan... ok möjligtvis har det även fördelen att man kan tvätta när man vill.
Hursomhelst, det känns som att arkitekterna inte riktigt har förstått dagens behov, med den extremt stora klädmängden, och anpassat designen av huset därefter. Vart är dom nya maskinerna som tar bort ytterligare tråkiga och arbetssamma moment? En svensk tvättstuga har ju sett likadan ut sedan 70-talet. Nej jag eftersöker en tvättstuga anpassad för det 21a århundradet med nya maskiner och tvättstugelokaler uppbyggda kring ett klädflöde!

En normal tvättprocedur ser ungefär ut så här
  1. Lägg kläder i tvättkorgen
  2. Sortera på färga och temperatur (Manuellt)
  3. Fyll tvättmaskinerna med kläder, tvättmedel o skjöljmedel (Manuellt)
  4. Tvätta (Tvättmaskin)
  5. Torka (Torktumlare/Torkskåp)
  6. Sortera ut strumpor/tröjor etc (Manuellt)
  7. Vik (Manuellt)
  8. Lägg in i garderoben (Manuellt)

Endast två av dessa 8 moment görs av maskiner! Vart är maskinerna som sorterar tvätten på färg o temperatur och sedan på typ (steg 6). Vart är maskinerna som viker? Vart är huset som är ritat på ett sätt där alla dessa moment är integrerade?

Här tycker jag det är väl berättigat med automatisering. Man tar inte arbetstillfällen från någon men man får loss mer tid för TV-tittande och Facebook, vilket skulle vara av stort värde för många människor. Så för att det ska hända något på det här området så har jag designat en maskin som som löser steg 2 och 6 ovan. Hoppas att någon entreprenör därute snappar upp det här och startar massproduktion i Kina av den briljanta sorteringsmaskinen.

Maskinen funkar så här: Varje plagg är försätt med en RFID-tag. Man lägger kläderna på bandet, ett plagg i taget, varje plagg åker genom en RFID-scanner som läser in information om färg och temperatur. En arm petar sedan ner plagget i rätt tvättkorg. Man kan även tänka sig att plagget åker direkt ner i en toppmatad tvättmaskin.

Vad skulle man inte betala för att få en sån maskin till sin tvättstuga!?

tisdag 6 juli 2010

Blodsbröder

Hej,

För några veckor sedan åkte jag och Nina till Istanbul för att gå på bröllop. Jag hade presentkort på pocketshop så vi planerade att handla upp dom på Arlanda medans vi väntade på flyget. Inne i pocketshop hade dom ställt fram boken Blodsbröder på en väl synlig plats. Jag tog upp ett ex, slog upp en sida och började läsa. Jag fastnade direkt och köpte därför boken. Läste sedan non-stop på flyget samt 4 timmar på hotellrummet första dagen i Istanbul i stället för att gå ut o titta på moskén, jag kunde helt enkelt inte sluta.
Boken handlar om (och är skriven av) Tommy Deogan och hans uppväxt i Hallonbergen i Sundbyberg, en uppväxt präglad av våld droger och kriminalitet. Boken berörde mig väldigt mycket, bla för att jag kände igen både de miljöer och platser han beskriver, och i gymnasiet gick jag i parallellklas med hans bror Tony, som har en central roll i berättelsen.

Jag börjar givetvis fundera på hur det kan gå så snett och vad det är som driver de här killarna in i kriminalitet. Tommy skriver mycket om förebilder. Hans förebild var ju hans bror och han ville bli som honom, vad som dock inte framgår är vem Tony hade som förebild. Däremot är det ganska tydligt att efter att Tony suttit av sitt första fängelsestraff så kommer han ännu djupare in i kriminaliteten pga av de kontakter han skaffar sig i fängelset.

Egentligen är det kanske inget nytt det här med förebilder. Anders Carlgren (fryshuset) har ju alltid pratat om hur viktigt det är med förebilder för ungdomar som är på väg att hamna snett. Det är heller inget nytt att kriminella nätverk skapas i fängelser vilka i praktiken fungerar som kriminella tankesmedjor.

Fast det här med förebilder är intressant. Min känsla är (från mitt bunkerperspektiv i Sundbyberg) att gatuvåldet blir råare och brutalare för varje generation vilket skulle kuna bero just på ungdomarnas negativa förebilder. De små killarna ser upp till de stora och vill bli som dom och få respekt. För att imponera på dom äldre och för att bygga upp ett rykte gör dom ännu galnare saker, slåss ännu mer och sparkar ännu hårdare. Lägg därtill att det inte räcker med att bräcka det som de äldre faktiskt gjort utan man måste överträffa ryktet om vad de ädre gjort och ryktet är ofta mycket värre än det som faktiskt hände. Tommy skriver om det i sin bok, hur saker överdrivs när man pratar om tex ett slagsmål. Allt det här leder till en snöbollseffekt där våld och kriminalitet ökar för varje generation.

Jag vet att jag förenklar här och att det måste finnas minst 1000 faktorer till men jag är ändå övertygad om att det här är en faktor. Samma fenomen finns hos barnsoldater i Afrika som ofta är mycket mer våldsamma och grymma än de äldre soldaterna i samma grupp.

Jag sammanfattar några av problemen
  • Negativa förebilder ökar kriminaliteten för varje generation (i ett område där snöbollen sats i rullning)

  • Fängelser fungerar som kriminella tankesmedjor där kontakter knyts och erfarenheter utbyts.

Hur ska man då bryta de här mönstren? Ja jag kan nog inte komma på något som är praktiskt genomförbart. Kanske någon därute har några förslag.

fredag 2 juli 2010

Förändring av språket tycka och tro

Hej!

Häromdagen hade vi en konversation som gick ungefär så här. Min fru - Det är kallt här inne! Jag - Nej det är det inte! Min fru jo det är det! Efter det blev det dålig stämning eftersom vi var oense och jag ifrågasatte henne.


Jag funderade över den här situationen o kom fram till att det egentligen är språkets fel att den här situationen uppstår. Per default när man pratar så lägger man fram åsikter, värderingar, uppfattningar som om dom var sanna ur ett objektivt perspektiv. Problemet är att det inte finns nån objektiv sanning för något och där är en källa till konfligt. Om man i stället säger "Jag tycker det är kallt här!" blir responsen "Jaha tycker du, jag tycker det är varmt!". Det finns en större accept för att tycka saker än för att påstå sanningar.

Tänk om man skulle ändra språket så att det blev tvärtom i stället. Alltså när jag säger något så tolkas det per default som att det är något jag tycker eller tror. Om jag sedan vill uttrycka en sanning så måste jag ha ett tilläggsord. Exempel "Det är kallt här!" -"Jaha tycker du" "Det är sant att det är kallt här" -"Nej det är sant att det är varmt här!" -"Ok vi mäter!". Vi måste lära sig att uttrycka skillnaden och att tolka skillnaden mellan åsikt och fakta ( i de fall man kan prata om fakta).

Reporäntan

Hej!


Igår höjde riksbanken reporäntan. Perfekt, det här passar mig utmärkt, det är ju precis sånt här jag vill blogga om. Nu har jag min chans att angripa nationalekonomerna och besserwissra kring hur dom borde göra i stället... MEN (med Tony Irwing brytning) ... vad händer... jag får prestationsångest, kommer inte på nåt o skriva...tiden går och Sara vaknar till slut och jag måste göra mat, mata henne o sedan gå ut i parken. Typiskt också. Jag får väl vänta till nästa räntehöjning vilket inte borde bli om allt för lång tid, det har dom ju lovat, nationalekonomerna.

/Daniel

onsdag 30 juni 2010

Bomarknaden

Hej!
Har funderat en del över den konstiga bomarknaden i Stockholm och tänkte att jag måste försöka utveckla en systems dynamics model för att förstå de olika parametrarna som styr. Hinner nog inte skriva så ingående här hur modellen är uppbyggd så det får bli en executive summary.

Det är en ganska allmänt spridd uppfattning att bostadsmarknaden beter sig enligt tillgång-efterfrågemodellen som man får lära sig i skolan. Inget kan vara mer fel! I själva verket är det tillgången på pengar som är den avgörande faktorn vilket jag visar i simuleringar av min modell nedan. I modellen nedan styrs beteendet av 6 parametrar där de viktigaste är belåningsgrad (%), räntesats (%) och amorteringstid. Två stycken balanserande feedback-loopar styr på sikt marknadsvärdet, i figuren ser man det som den övre och den undre återkopplade cirkeln.

Givet att alla parametrar som rör hushållens inkomst samt inkomstfördelningen i samhället är konstant över tiden (alltså ingen ekonomisk tillväxt), så kan man visa att marknadsvärdet på bostäderna ända kan gå upp genom att ändra policy för utlåning av pengar. I figuren nedan har jag utgått från ett system i jämvikt och vid tiden 5 år först ändrat belåningsgraden från 75% till 95% vilket leder till i princip en fördubling av marknadsvärdet. Vid 30 år ändrar jag amorteringstiden från 10 till 20 år vilket ökar marknadsvärdet med ungefär lika mycket. Vid 60 år sänker jag sedan räntan från 5% till 3% för att sedan höja räntan igen vid 80 år.

Totalt sett har dessa policyändringar ökat marknadsvärdet på boendet med en faktor 4! Helt utan homestaging, vip-visningar och skumma budgivningar. Notera också att man inte kan prata om någon bubbla i den här modellen eftersom hela marknaden är principiellt förutsägbar.

Som med all modellbildning finns det brister i den här modellen som jag får åtgärda till kommande artiklar i ämnet. Tänkte försöka lista några av dom.
  • Andel av hushållens inkomst som går till boende. Det här är en viktig psykologisk faktor som kan ge upphov till bubbelbeteende.
  • Olika grupper har olika lånepolicy. Alltså ändringar i de nämnda parametrarna påverkar inte alla människor.
  • Verifiera mot statistik. Kolla upp hur bankernas utlåningspolicy ändrats de senaste 30 åren.

Det finns säkert ytterligare brister som ni kan hjälpa mig!





tisdag 29 juni 2010

Tvättkorgen

Sara sover fortfarande så jag kan väl lika gärna fortsätta skriva. En sak som jag började fundera på i går när jag tvättade var hur man kan göra det enklare... anledning: det är tråkigt. Det slog mig då att hela hanteringen av kläder i ett vanligt svenskt hem är ett arv från tiden före konsumptionssamhället och den är inte uppdaterad till dagens verklighet.

Låt mig förklara vad jag menar genom att lista ett antal påståenden och problem.
  1. Förr hade man inte lika mycket kläder som idag. Utan att ha gjort några mätningar så skulle jag gissa på att man idag har 4 gånger så mycket kläder hemma som för 30 år sen.
  2. För var kläderna under använding endast en uppsättning och då räckte det med att lägga dom på en stol i sovrummet.
  3. Man ska byta kläder ofta och helst inte ha samma kläder varje dag
  4. Man har typiskt en garderob med nytvättade kläder och en tvättkorg med smutsiga kläder. Allt däremellan ligger utspritt över lägenheten (kläder under användning).
  5. Kläderna under användning blir smutsiga och skrynkliga bara pga att man inte hanterar dom på ett bra sätt, tex genom att man slänger dom på golvet.
  6. Man tvättar när klädkorgen svämmar över (på event).
  7. Man tvättar allt när man väl tvättar fast maskinen inte alltid blir full med någon obskyr färg

Det stör mig att jag inte kan göra det här på nåt bättre sätt! Kanske någon annan har kommit på nåt smart sätt att hantera det här utan att det tar allt för mycket plats!?

Jag tror man egentligen ska ha en sektion av sin garderob för alla kläder under användning så att man kan hålla isär dom från de rena kläderna. Problemet blir ju då i stället att det går åt mer plats. Samma sak om man skulle ha flera tvättkorgar för olika typer av tvätt. Hm, har inte nån smart trångboende japan kommit på nåt här.

/Daniel

Första stapplande försöket!

Hej,
Har funderat i flera år på att börja skriva blog. Eftersom jag ofta går och funderar på olika saker tänkte jag att det kunde vara bra o skriva ner dom och eventuellt få feedback från läsare. Min prestationsångest har dock hindrat mig hittils vilket... såg att jag öppnade det här kontot i januari 2008 men har inte publicerat något förrens nu. Ja ja bättre sent än aldrig.

Nu måste jag dock göra en picknickkorg, ska ut till Marabou-parken med Sara och hennes bebis-kompisar.