Hur inflationen förändrar språket

Hej,
Som mina 3 trogna läsare säkert märkt så är jag ganska intresserad av nationalekonomi på mitt eget amatörmässiga sätt. Av alla makroekonomiska fenomen så är nog inflation en av mina absoluta favoriter. Inte favorit i bemärkelsen att det är någonting bra utan mer för att det är ett intressant fenomen. Särskilt eftersom det nästan beskrivs som ett levande väsen i media, något man måste tygla, annars vet man inte vad som händer. Ja det är nästan lite magiskt.

Min första personliga erfarenhet av inflation var på 80-talet när jag var i 8-12 årsåldern. En av höjdpunkterna på den tiden var när GB kom med sin nya glasskarta där man kunde se alla nya spännande glassar som man förhoppningsvis skulle få äta under sommaren. En sak som konfunderade mig redan då var observationen att varje år så hade glassarna ökat i pris med ungefär 50 öre. Det slog aldrig fel, alltid 50 öre, förutom på piggelin som bara ökade med 50 öre vartannat år eftersom den var så billig. De större glassarna ökade nog med upp mot en krona men jag hade ingen koll på dom eftersom jag aldrig fick köpa den största glassen. Som barn gillade jag inte den utvecklingen!

En annan sak som jag observerat kanske över de senaste 10 åren är hur ordet miljonär börjar tappa i betydelse. När jag var liten så var miljonär en som var snuskigt rik, men idag är ju var o varannan person miljonär. Det räcker med att äga ett rum o kök på 25m2 på Söder. Ett annat exempel är låten som spelas på radio just nu där dom sjunger "I want to be a billionaire, so freakin bad". Hade låten skrivits på 60-talet hade han nog nöjt sig med att sjunga "millionaire".
Hade låten skrivits om 30 år hade han kanske sjungit "trillionaire". Om man inte väljer att stryka nollor på sedlarna som man gjorde i Turkiet för några år sen, då kanske det räcker med "million" igen.

Vet ni vad det roligaste är? Jo att under tiden som jag skrev det här så spelades låten jag refererar till i mina hörlurar. Läskigt! Nästan lite magiskt, precis som inflationen.